And everyone would dance like falling paper birds

J -You could have had all you wanted but you blew it you fool. So busy looking inside that you can't see out. Do you really think the world is in your head? I hope not as that makes it very small. You have trapped yourself baby. Sorry if I hurt you, but I would hate to see all that talent wasted. Then again, I guess I won't.
You are lucky because you have more going for you than most.

M -The world is in my head. Don't fucking question that. I do what I can to make up for it. I mock myself on a daily basis, tell people that I'm right and they're wrong, give candy to horrible little children, n you know things like that, things that don't require a whole lot of thinking.

J -I love you but that's a whole lot of nonsense. Feel the fear n slap it around.

M -I'm sorry I don't love you.

J -I feel like the bottom end of a cow's arse today.

M -Tell me about it. I feel like I'm standing right behind the bottom end of a cow's arse today. And, well... no enough said.

J -That's refined.

M -Thank you.

Första raden

Idag hittade jag en bokaffär som är precis som sådana ska vara. Där inne doftade det som i den där boken som börjar precis som en annan berättelse slutar. Jag menar boken om författaren och inbrottet, om döden på ett hotellrum, naivism och om någon annans fru. Efter att författaren köper en olycksalig anteckningsbok av en världsfrånvänd pappershandelsinnehavare går allting utför.

Jag såg mig omkring i butiken och fick för mig att jag kunde vänta mig ett scenarion likt det i boken. Doften antydde att jag var på väg att finna någonting nytt att skriva i. Antydan lockade mig in i föreställningar om händelseförlopp som jag kunde tänkas ha framför mig. Alla såg ut att vara värda att offra min nuvarande gång uppåt för.

Sedan kom tvivel och missnöje. Jag fann ingen anteckningsbok. Jag kände mig bedragen av mitt missledande luktsinne. Allt som syntes utmed hyllraderna och de rivna tapeterna var fula löfteslösa ting, med linjer som var för raka, eller sidor som borde ha varit blanka. Det fanns några inbundna í skinn och någon hade ringbindning. Det var några korta och tjocka och en i det där trista formatet som plötsligt blivit spännande i och med att människor står upp och ner.

Men mitt luktsinne missleder mig inte trots allt. Det leder visserligen inte mycket alls, men det är en annan historia. Jag fann min bok. Den stod på handlarens disk. Dess papper är tunna, nästan genomskinliga. Och dess rader är raka, men inte för raka, den grova pappersmassan skapar strukturer som ger optiska illusioner av skevhet och snedvridenhet. Omslaget är fult, men kommer bli en svan efter att jag orsakat det lite slitage.

Nu ska jag sätta mig på mitt tak. Jag har en bunt Optic nerve och the scientist i bandspelaren. Snart kommer kanske Stina. Hoppas hon tar med sig vin. Till soppan.

[SENARE]

Jag och Stina gjorde en plan igår. Den involverar att hon fortsätter öva på sitt nya dragspel tills hon låter som Lasse i pörtet nittonhundraåttionio, och att jag får sjunga som om att jag vore en Aki Kaurismäki-film. Vi behöver finsk litteratur, finska översättningar av Eeferov och den pornografiske polacken, och eventuellt lite hjälp av någon som sitter inne med ett välfyllt kniv och bandit-relaterat finskt vokabulär. Vi söker även någon som är bra på att blåsa. Klarinett, trombon eller trumpet. Inget annat blås.

/Festen fortsätter.