Om hur det går med mina måsrelaterade förolämpningsreferenser
Jag minns inte när jag senast var så här pigg. Och okomplicerad. De tu går hand i hand. Nu ska skriva ett kort tal om effekterna av punkens närvaro i Brittisk kultur. Inget världsomvändande direkt, men jag har som bekant en period av vurmande för mycket punkrelaterat. Jag tar alla tillfällen jag får att låta det höras. Det dock utan att aktivt lobba för dess plats i tillvaron.
För övrigt. Är ett nyansrikt språk alltid att föredra? Jag brukar tycka det, förutsatt att den relevanta skriften inte är betingad av en agenda som är avsedd att hållas någorlunda dold. Ändå fick användandet av ordet changerat mig att göra en helomvändning vad gäller min uppskattning för en herre på Jet Set Junta. När jag läste det kom frasen "din förbenade gamla fiskmås, håll snattran" mig till minnes. Den ter sig lika intetsägande som jag känner mig dum över att göra en så stor grej av ett litet ord. Vad ett gammalt utrop från kapten haddock - det kan hända att det kommer någon från någon/något annat, jag är inte au jour med mina måsrelaterad förolämpningsreferenser - fyller för funktion i sammanhanget vet jag inte. För att ventilera min åsikt om att changerat är ett monumentalt exempel på olidlig ordnödighet, skulle jag om jag var vid mina sinnens fulla bruk hellre sagt något mer träffande.
...Hmm, ironin i ovanstående är påtaglig.
Just det, punken var det. När jag är klar ska jag belöna mig, Renée och vem som helst annars som vill vara med, på veganska blueberry pancakes och uppesittar-dopp i kopp.
Imorgon ska jag fira jul med Jakobs familj, förutsatt att han inte backar på sin ölstinna inbjudan från igår. Det är lite nervöst. Familjer är ofta det jag inte önskar min värsta fiende. Inte för att de är så fruktansvärda, utan för att de har sina sätt, språk som bygger på fläskiga subtiliteter och ryckningar i ögonvrån som för den utomstående är omöjliga att tolka och hantera rätt. Det här, mitt nya sätt att vara föräldralös på, är spännande.
För övrigt. Är ett nyansrikt språk alltid att föredra? Jag brukar tycka det, förutsatt att den relevanta skriften inte är betingad av en agenda som är avsedd att hållas någorlunda dold. Ändå fick användandet av ordet changerat mig att göra en helomvändning vad gäller min uppskattning för en herre på Jet Set Junta. När jag läste det kom frasen "din förbenade gamla fiskmås, håll snattran" mig till minnes. Den ter sig lika intetsägande som jag känner mig dum över att göra en så stor grej av ett litet ord. Vad ett gammalt utrop från kapten haddock - det kan hända att det kommer någon från någon/något annat, jag är inte au jour med mina måsrelaterad förolämpningsreferenser - fyller för funktion i sammanhanget vet jag inte. För att ventilera min åsikt om att changerat är ett monumentalt exempel på olidlig ordnödighet, skulle jag om jag var vid mina sinnens fulla bruk hellre sagt något mer träffande.
...Hmm, ironin i ovanstående är påtaglig.
Just det, punken var det. När jag är klar ska jag belöna mig, Renée och vem som helst annars som vill vara med, på veganska blueberry pancakes och uppesittar-dopp i kopp.
Imorgon ska jag fira jul med Jakobs familj, förutsatt att han inte backar på sin ölstinna inbjudan från igår. Det är lite nervöst. Familjer är ofta det jag inte önskar min värsta fiende. Inte för att de är så fruktansvärda, utan för att de har sina sätt, språk som bygger på fläskiga subtiliteter och ryckningar i ögonvrån som för den utomstående är omöjliga att tolka och hantera rätt. Det här, mitt nya sätt att vara föräldralös på, är spännande.
No comments:
Post a Comment