Om min lättjefyllda agenda

Eftersom ingan fanns här för att hindra mig, öppnade jag alla klappar utom en samtidigt som jag drack frukostté ur Katarinas stora Indiska kopp. Alla presenter som kom med det stora pospaketet från Norrland var fantastiska. Bortsett från att färgen blev fel, blå istället för svart, på de pennor jag kanaliserar alla mina abstinenstyngda behov in i. Jag vet inte om jag ska försöka hustla akademibokhandeln och försöka byta mina blå pennor mot svart trots att jag saknar kvitto. Det kan väl inte vara så svårt, de har egentligen ingenting att förlora på lite förstående välvillighet. Så, gott folk, håll tummarna för att Akademibokhandlen drabbade av en vibrerande julanda, klappar mig på huvudet och ger mig det jag vill ha.

Om allt går väl ska kan jag ägna de närmsta veckorna åt att förstöra mina nya böcker med anteckningar i marginalerna. De är bara fyra till antal. Böckerna alltså. Men likafullt kommer det nog som sagt var ta några veckor för mig att läsa igenom dem. Jag har tunga skuggor av rysk litteratur att ta igen. Det kommer först och sist eftersom jag är inkapabel till att hantera dåliga betyg. Jag gråter inverterade floder när jag inte vinner. Underligt nog gäller det dock inte i sport- eller spelsammanhang. Vad kan jag säga, min mor har orsakat att ribban för allt akademiskt ligger obarmhärtigt högt. För att inte bli familjens svarta får bör jag helst inte bara skriva hyllade c-uppsatser och ha 240 universitetspoäng. Om något extraordinärt - mina c-uppsatser bör cementera en grund som så småning om ger mig nobelpris (eller ett osedvanligt tragiskt livsöde) - inte också blir resultatet av det hela, har jag misslyckats på mer än ett plan. Inte för att min mor bryr sig. Utan för att mycket annat, som råkar vara ganska beklagligt, inte skulle kunna ursäktas om det inte avfärdades som casualties of war. MINA JAG OCH MINA BÖCKER, ENADE, FÖR OCH MED KAMPEN

CHKCHKCHKCHKCHK