För några månader sen skrev jag en poplåt. Inte en indiepoplåt utan en POPLÅT.
Jag var redlöst berusad och sjöng popsången för mig själv på väg hem från en kväll på stan. Stilla för mig själv tänkte jag att sången nog faktiskt var ganska bra för vad den var. Så när jag kom hem spelade jag in den på min bandare från en 1$-store i Seattle.
Tur att jag hade den inspelad. Inatt blev det någonting av låten.
Tack som tusan för det.
Den här natten/kvällen var inte mycket att hurra för innan dess.
PUSSS
13:59 Igår grät jag nästan för att jag saknade Frankie. Visserligen inte bara för honom som person utan framför allt för något mer monumentalt som är konnoterat till honom. Idag skrev han något om att det var alldeles för länge sen. Det var som att få en sådan där klapp på axeln som jag brukar försöka göra anspråk på att vara alldeles för sammansatt för att behöva. Jag är inte alldeles för sammansatt. Jag var väldigt tacksam.
Kalla mig korven om du vill.
15:09 Imorgon åker jag till Luleå. På någorlunda obestämd tid. Min mamma har ett välfyllt kylskåp. Om inte annat gillar jag henne för det. Folk i stan förstår inte vikten av att ha mat i huset.
Jag ska spela skivor på det nya jazzcaféet och på på en hemlig technofest. Jag ska hänga på stadsbiblioteket medan det ännu finns tid, och rita spökbilder av gamla folkan medan jag ännu kan minnas hur den tornade upp sig till vänster om Ebeneser innan någon använde den som brasved.
Sedan när jag kommer hem spelar jag här:
Senast jag var i Luleå stannade jag inte länge nog. Jag blev bortsliten alldeles för tidigt för att jag fick för mig att det vara en bra idé att ställa upp på att vara modell. Nu, några djungeltrummeskämt, skokräm i ansiktet och många suckar å det sociopolitiskas vägnar tycker jag väl att det var en ganska dålig idé. Mode är, den ointressanta ytligheten åsido eller egentligen snarare tack vare den, ett ganska utmärkt forum för att förmedla folks uppfattningar och gestalta beteendemallar som många klänger fast vid.