How to beat the urge to be neat
Idag har jag lagat sushi. Det blev lite halvt misslyckat. Norimakins ris blev missfärgat av picklesen. Men men, norimakins ris kan vara neonrosa vad mig beträffar. Så länge den smakar som den ska är allt ok. Appropå smak, jag är förtvivlat betagen i tanken på tematisk middag. Inte av typen texmex-afton anno hemmasittarkväll med mamma 1992, utan snarare t.ex en potatismiddag. Potatis är gott i alla former och med tanke på mottot lets-overdo-it-cantabiles inflytande i mitt liv är det oförklarligt att jag aldrig tidigare fyllt köket med gäster och sju, eller kanske 19 olika sorters potatisrätter. Potatisgratäng, potatismos (minst tre sorter, vitlök, herb provencale, karamellfärgat), rosmarinpotatis m vitt vin och kalamataoliver, rårakor (vanliga med örter & röda med 50%rödbetor), potatissallad m senapsvinägrette, senapspotatis, pommes frites, pommes chateau, potatisbullar*, potatis och purjolökssoppa, raggmunkar, hasselbackspotatis, potatiskroketter, bakad potatis osv. Det blir jättegott. Hmm, med tanke på min rådande ekonomi kanske jag borde göra det till ett knytkalas. Det kan dock bli problematiskt. Jag vet inte hur man genomdriver knytkalas. Jag tycker om att bjuda folk. Knytkalas är hur bra som helst om de hålls och genomdrivs av någon annan. Men om det sker hemma hos mig känns det som om att jag på något sätt inte är nog. Jag antar att jag har en idog norrländsk hemmafruuppfostran att tacka för det. Även om jag gärna vill tro att det beror på något annat och att jag är immun mot betingelser styrda av personbegränsande ideal.
Allt är ok. Dock, önskar jag, att jag inte stod i min egen väg så mycket. Jag ville verkligen gå på invigningen av "art is not mute" ikväll. Men jag orkade inte. Inte för att det är något fysiskt fel på mig. Tvärtom är idag ljuset av tunneln. De senaste dagarna har kantats av sånt som tar över när mediciner inte hjälper. Idag är inte en sån dag. Ändå, sitter jag här, och tuggar i mig alldeles för många bitar sushi. Istället för att göra något som faktiskt hade kunnat vara intressant. Är jag lat?
*undertecknad har vunnit nästan samtilga potatisbullätningstävlingar som hon varit med i fram till den dagen hon hoppade av gymnasiet.
2 comments:
mycket intiresno, tack
Post a Comment