Och snårskogen utanför fönstret är mjuk som finaste spets. Om jag kupade händerna runt en av dess grenar skulle den falla över mina spruckna fingrar som lenaste siden och vira sig runt min handled som om den var mitt skinn, som fanns till för att skydda mig, och det där under.



Jag ser världen i skuggor, i mjuka graciösarörelser mot en bakgrund av blå sammet. Jag ser suddiga scenarion bakom morgondaggen på altanen och öppnar balkongdörren och förskräcks av att det utifrån tränger in, genom öppningen, mellan mina ben och runt mina axlar, som en enorm tryckvåg från en explosion som jag inbillar mig sker bland de tunna vinterspröda stråna i utomhusmattans bädd.



Go morgon lilla bluebird



och morgonens läxa är att återigen lyssna på

Felt- Soft As Lace

love

/Harmony