travesti harkonepali surlogfinitius servasus.



Om fem minuter ska huset väckas. Fru Maj-Lis (döpt efter idolen och representanten för det lilla hemsamhället i föräldrarnas ungdom; Maj-lis Heppinään) ska iväg och skära i ryggradar, för sådant tycker hon, jag citerar, "är oerhört roligt och spännande, look at those cool nerves". Jag som är illaluktande, ickesovande, ickelevande Mary med kollen, förväntas med glädje slita som fä för att få upp henne om dessa 5 minuter. Illaluktande är jag förresten, för att jag inte orkar bry mig i att dusch eller byta kläder när jag ändå bara sitter hemma och smuttar på mitt körsbärsthé hela dagarna. Det händer att jag reser mig ur den röda fåtöljen mitt i vardagsrummet och stönandes och ojandes knuffar den till fönstret, för att där kunna fotografera fåglarna genom glasrutans smut och lerfläckar från de små livens senaste krig här i det som med amerikanska mått benäms som skogen. Yes jag bor i skogen, den är 13x7 m stor till ytan och rymmar hundratals salamandrar och träskormar som av någon anledning dagligen förflyttar sig till en glasburk på vår veranda. Efter den stora skogen kommer en highway, som är ett sött sällskap om nätterna när det hemma i Sverige skulle ha varit helt tyst och ensamt, men här tack vare den, är livligt 24-7 med diskobelysning i alla de färger från bilar som susar förbi i 90 miles/hour.



Jag skötte min plikt denna gången. Efter 9 minuter ( det vet väl alla att 5 betyder 9 när det gäller sovandets ädla konst, det finns ingen sådan sak som "bara fem minuter till") skrek jag "Maj-Lis" och hon flög upp ur soffan som hon däckat i för bara några minuter sen för att i sin desperation att på något sätt få någon sömn utöver de 2,5 timmar hon sovit sedan hon kom hem från jobbet någon gång på morgonkvisten, och möjliggöra att hon klara även denna arbetsdag. Eller som jag sa när hon smällde igen dörren "ha en bra dag, utan att svimma, utan att somna, utan att DÖ".



Men jag brukar sällan sköta mina väckningsplikter. Det är alltför jobbigt att orka bry sig i om någon anna kommer för sent till skolan/jobbet/whatever. Låt dem missa halva dan om det passar deras sömnvanor. Det är inte mitt problem att de missbrukar sin avundsvärda förmåga att kunan sova, genom att aldrig lägga sig i tid och därmed heller aldrig vakna i tid.



Well, nu ska jag hämta och betala framkallade film borta på drugstoren. Det kommer bränna min själ att slösa alla mina pengar på det, när jag hade kunnat köpa mig själv en födelsedagspresent istället. Jag såg ett par adorable skor borta på smuci-suchi...gosh jag vet inte vad affären heter, men det var någt italienskt, eller japanskt, och lät som om att det betydde något som är föär dirty för att passera mina läppar.



Gosh klockan är 17:49 dagen har hunnit gå hur långt som helst.



gonatt.