PEACHES



Jag satt i flera timmar framför spegelväggen i badrummet. Jag grimaserade i spegelleken och agerade Julia Roberts med hennes stora "hollywood moviestar"-moviestar leende och sa "thank you actors, th..th..tha..thaank you... ACTORS", precis så som hon sagt det till mig och hela USA på kanal 54 i reklampauserna mellan filmen i en hel vecka. God knows why I did that, men jag måste erkänna att jag har aldrig haft ett sådant "pretty girl"-smile. Efter Julia gjorde jag "Ricky Lake show"-bitchen, viskandes "Damn it girlfriend, trust me, you don't even wanna know what that ho did" för att min moster ute i köket inte skulle höra, och få för sig att jag pratade med mig själv. För det vet vi ju alla att real people inte pratar med sig själv, with or without a bathroom mirror. Efter bitchen gjorde Jim Carey comeback som negress med gummiansikte. I swear he's a doll. And guess what, he's funny too. We've got nothing in common. Men även de mest olika kan ha något att ge varandra, och gawd vad jag är lycklig för att Jim finns så att jag kan åka snålkjuts på hans fame när jag mot bättre vetande får för mig att imitera honom på nästa vilda fest i the valley. All tight. All right. Miriam's got it going on.



Nu sitter jag framför tv'n drickandes mitt persiko-thé. På platta skärmen visas "remember the titans" med pretty boys och flickor i snygga outfits. Ibland finns det inget som en "feel good"-movie direkt från hollywood som gjorts enbart för att glorifiera den vackra heliga sporten football, och stärka Amerikernas engagemang och förståelse för dess viktiga roll i deras liv. Jag förstår nu, det krävdes ett gudomligt soundtrack, men den här football-filmen räddade mig från mitt oupplysta jag. God Save Football.



Jag sörplar teet så att väggarna ska höra, så att mina Amerikanska väggar ska höra, vakna till liv och göra mitt nya football-älskande jag sällskap i vardagsrumsmörkret. Sen kan vi låta våra läppar med persikothé hela natten, prata girl talk och skratta "Julia"-smiles till gryningen. Vad jag säger är att jag kommit över mina besvär av ensamhet. Det gör ingenting att jag är alldeles ensam här. Jag har mitt persikothe och a million faces i badrumsspegeln. Vad mer kan en flicka begära.



This is a diary



Dagens läxa är att lyssna på

Felt- "The World Is As Soft As Lace"





love

/Peggy Lee